Dödsdömd!

Man känner värkligen hur det stramar i hela kroppen .
Om du stramar är det rätta ordet, är inte helt 100 på vad det är.
Det känns hur jobbigt som helst iaf.
Man sräcker på sig och känner genast sendrag i benet.
Svanskotan värker efter ett otroligt fall på den stackars rumpan.
Jag får nog aldrig bort värken.
Ljumsken som var på god väg att hela sig
har börjar tjorva igen, och belastningen är hööög..
Sista gången för vinter och våren.
Sommaren ska jag vänta på med inte allt för höga förväntingar.

Nu blir det pussel med Ida :)

PussKram .SandraLi

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback