Kärlekar dig :)
Min statistik ökar. Jag har fler läsare ;)
Typ två stycken men jag är glad :)
Så nu är det kvälla och jag väntar på att duschen ska bli ledig så jag sen kan sätta mig vid tvn och mysa vid en skräckfilm. Inte helt fel va ! ;)
Men innan dess ska jag sitta här, dricka c-vitamin och fundera på hur kärleken uppstår. Haha kan låta lite halvtöntigt sådär men jag undrar faktiskt. Hur kan man vara så kär i någon? Och hur vet man att man är kär? Joo det vet jag, för jag är kär. Jag lovar så här kär har jag aldrig varit så det är liksom heeelt galet ! Men på så vis har jag aldrig varit så osäker som jag är nu häller. Jag tror det liksom snurrar till i kroppen när man är kär. Hjärnan är inte helt hundra heller.
Men sen tänker man på dom här som har varit tillsammans med någon i typ en dag och sen säger "Åh jag älskar dej, du är mitt allt ! Det är vi två för-all-tid !". Varje gång jag ser något sånt tänker jag; Haha människan vet inte vad hon/han pratar om. Oftast så håller det ju inte så länge häller, men ibland kan det hålla i flera månader.. Men jag säger endå alltid för mej själv, att folk som säger så till varann efter en dag... vet inte vad kärlek är. Så tänker jag ALLTID !
Grejen är den att det är fel av mej att tänka så. Mycket fel. Visst jag hade aldrig kunnat säga så efter en dag och jag kan inte tänka mej att någon som riktigt älskar en, med min betydelse i orden, säger så till sin käraste efter en dag. Men det är just det.. Jag vet inte vad orden har för betydelse i andras liv. Och jag vet inte vad dom menar när dom säger jag älskar dig.
Jag vet inte ens vad jag menar med dom tre orden. Dock har jag aldrig använt dom mer än mot min familj och vänner. För dom älskar jag värkligen. Men en kärlek har jag aldrig nyttjat orden för. Jag har liksom bara lite svårt att få ur mej dom. Och det kan tänkas vara kanske just för att jag aldrig älskat någon (Ja antagligen tänker ni nu mina kära läsare). Men jag tror att även om jag älskar/t någon så mycket så hade jag endå inte vågat säga det. Jag hade inte vågat säga det tre små Jag Älskar Dig. Jag tror att rädslan för att inte få tillbaka det man just sagt, hindrar en lite. Eller att det man får tillbaka inte ska vara äkta, inte hålla just för-all-tid. Iaf den tid tills man själv inte vill nåmer.
Nå det jag vill säga med hela saken är egentligen ingenting. Jag vill mest bara skriva och vara lite djuuuup och tanklös. Haha. Men ha en god natt sömn :)
Typ två stycken men jag är glad :)
Så nu är det kvälla och jag väntar på att duschen ska bli ledig så jag sen kan sätta mig vid tvn och mysa vid en skräckfilm. Inte helt fel va ! ;)
Men innan dess ska jag sitta här, dricka c-vitamin och fundera på hur kärleken uppstår. Haha kan låta lite halvtöntigt sådär men jag undrar faktiskt. Hur kan man vara så kär i någon? Och hur vet man att man är kär? Joo det vet jag, för jag är kär. Jag lovar så här kär har jag aldrig varit så det är liksom heeelt galet ! Men på så vis har jag aldrig varit så osäker som jag är nu häller. Jag tror det liksom snurrar till i kroppen när man är kär. Hjärnan är inte helt hundra heller.
Men sen tänker man på dom här som har varit tillsammans med någon i typ en dag och sen säger "Åh jag älskar dej, du är mitt allt ! Det är vi två för-all-tid !". Varje gång jag ser något sånt tänker jag; Haha människan vet inte vad hon/han pratar om. Oftast så håller det ju inte så länge häller, men ibland kan det hålla i flera månader.. Men jag säger endå alltid för mej själv, att folk som säger så till varann efter en dag... vet inte vad kärlek är. Så tänker jag ALLTID !
Grejen är den att det är fel av mej att tänka så. Mycket fel. Visst jag hade aldrig kunnat säga så efter en dag och jag kan inte tänka mej att någon som riktigt älskar en, med min betydelse i orden, säger så till sin käraste efter en dag. Men det är just det.. Jag vet inte vad orden har för betydelse i andras liv. Och jag vet inte vad dom menar när dom säger jag älskar dig.
Jag vet inte ens vad jag menar med dom tre orden. Dock har jag aldrig använt dom mer än mot min familj och vänner. För dom älskar jag värkligen. Men en kärlek har jag aldrig nyttjat orden för. Jag har liksom bara lite svårt att få ur mej dom. Och det kan tänkas vara kanske just för att jag aldrig älskat någon (Ja antagligen tänker ni nu mina kära läsare). Men jag tror att även om jag älskar/t någon så mycket så hade jag endå inte vågat säga det. Jag hade inte vågat säga det tre små Jag Älskar Dig. Jag tror att rädslan för att inte få tillbaka det man just sagt, hindrar en lite. Eller att det man får tillbaka inte ska vara äkta, inte hålla just för-all-tid. Iaf den tid tills man själv inte vill nåmer.
Nå det jag vill säga med hela saken är egentligen ingenting. Jag vill mest bara skriva och vara lite djuuuup och tanklös. Haha. Men ha en god natt sömn :)
Kommentarer
Postat av: Hanna
för mig är det likadant, hur vet man om man egentligen är kär eller om man bara inbillar sig? Behöver man verkligen någon annan?
Trackback
