Säger jag ingenting har jag ingenting sagt

Det finns dom stunder i livet som man har gjort något, eller inte gjort något, så man verkligen blir nöjd över sej själv. I mitt liv är dom stunderna dock vääldigt få. Jag kommer på nya saker ungefär varje dag som jag vill att jag ska börja eller sluta med. Jag tänker alltid "Nu ska jag verkligen göra det här, sluta tänka så eller inte yttra mej om något". Men som ni förstår så har jag aldrig gjort som jag har tänkt. Har aldrig hållit det jag vill.

Anledningen till att jag har börjat tänka så är för att jag har förändrats drastiskt som person. Och det är, vad jag vill säga, ingen liten förändring. Från att vara den ena har jag blivit den andra och den andra är någon som jag inte gillar, som jag inte vill vara.

Det är mycket möjligt att jag kan tänka lite klarare nu, se saker som dom verkligen är men också att jag ser saker som dom inte är. Och det är ingen bra egenskap. Det är såklart att man ändras med åren, det gör så gott som alla. Men jag har inte ändrat hela mej. Nej nej, jag har fortfarande kvar mina DÅLIGA sidor. Eller sidor och sidor. Men till exempel att jag inte är en säker människa. Ingen är alltid säker, men jag är aldrig säker. Direkt någon frågar något så är jag rädd att svara fel, eller göra fel. Fast jag vet att det är rätt för jag har gjort det så många gånger förr ! Beslut kan jag inte fatta och lyssna på andra är jag allt för bra på att göra.


Men med åren som kommer, hoppas jag att jag växer ifrån alla dom här grejerna. Att jag får tillbaka mina goda egenskaper som jag hade förut och att jag blir säkrare på mej själv.