Innan jag börjar så kan jag ju meddela att jag hade ju kunnat ändra schemat lite om jag var lite klyftigare. Då Känner jag mig inte helt som en härmapa. Dock är jag för lat för att fixa det nu. Så jag får köra på endå :) 


Mamma och pappa, det kallar jag dom. Andra kallar dom bara Johan och Marlene. Mamma är väldigt noggrann med att man inte uttalar hennes namn "Marlene" utan man säger "Marleeeen". Ja, så säger hon alltid när man frågar hur man stavar namnet. Fast än svaret inte alls har något med frågan att göra. 

Mamma och pappa är inte gifta än. Mamma vill inte gifta sig, Gud vet varför. Möjligtvis tror hon på att de som gifter sig kan också skilja sig. Mamma och pappa är bara förlovade. Dom har varit tillsammans säkert över 25 år, och eftersom dom inte gift sig, kan dom häller inte skiljas. 
Klyftig teori men jag vill nog gifta mig om jag hittar den rätta.

Mamma och pappa har lyckats med det omöjliga. Skapat en felfri dotter. Fast det tror dom inte själv på. Dom säger alltid "Nog vet vi att du inte är någon ängel". Det är jag förstås inte, flyga kan jag ej. Men pappas lilla stjärnöga har jag alltid varit. I alla fall i yngre ålder. Mamma, Hon är väldigt förvirrad och galen... ibland heter jag Jennifer enligt hon också. Men det gör ingenting för då kan jag skratta åt henne.

Pappa vill inte hälpa mej med något mer eftersom han tycker jag är nog vuxen. Till skillnad från mamma som ser mig som en liten unge fortfarande. Men båda har alltid haft en förmåga att acceptera det jag gör i mitt liv. Dåliga som bra saker. Det är jag glad över.


Fast än mina föräldrar är riktigt irriterande ibland, så älskar jag dom över hela mitt hjärta. Dom är bland de mest betydelsefulla jag har i mitt liv, och jag vet inte hur jag skulle klara mig utan dom. ♥