Ett Ögonblick

Under ett ögonblick kan en hel del förändras. Något kan gå snett. Något kan gå otroligt bra. Jag har varit med om många ögonblick i mitt liv. Ja vi blinkar ju ett x par gånger varje dag. 

En gång när jag var på promenad ner till firman, var dagen väldigt fin. Jag gick på gångstigen vid vägen. Det är en lång sträcka, ganska tråkigt. Vid södra Statoil finns en rondell. Där finns också ett övergångställe. Alla vet vad ett övergångställe är. En gubbe - herr Gåman - på en blå skylt, visar att bilarna har väjningsplikt för gångtrafikanter. Inte cyklister, men gångtrafikanter. Jag promenerade ju, så med tanke på skylten och de vita sträcken på vägen, skulle jag få företräde. 

Jag litar inte på bilförare. Inte för att jag tror att alla är idioter utan för att vissa är det och andra kanske har bråttom. Men just den här dagen glömde jag bort att jag inte litar på bilförare. Jag tog ett steg ut på gatan, vid södra Statoil, där Herr Gåman visar att jag har företräde. Jag hinner nästan ta två steg innan jag kommer på mig själv. Jag litar inte på bilförare, och tar därför ett långt steg tillbaka till trottoaren. 
Just som jag kom från vägen kommer en stor långtradare och lämnar inte företräde åt mig. Den här gången var det inte för att han hade bråttom, eller var ohövlig. Nej denna idiot till förare, såg mig inte. Han såg mig inte av den enkla anledningen; Han kollade på någonting som var mer intressant, vi bakre sidan av bilen, än en gångtrafikant han höll på att köra över. 

Hade jag fortsatt gå, och inte tagit det där steget tillbaka, då hade jag blivit mosad. Mosad av en långtradare, hur kul låter det på en skala?!? Men nu gick jag tillbaka - och det var inte för att jag såg han komma, för det gjorde jag inte - nej jag gick tillbaka av ren reflex bara. "Var alltid säker på att bilarna stannar" reflex

Jag är väldigt seg på att reagera så jag fick som inga stora hjärtklappningar eller så, som kanske man borde få när man håller på att bli överkörd. Men jag fick en tanke om att jag hade tur som gick tillbaka ett steg. Hej hej, annars hade jag inte suttit här idag. H
ela mitt liv hade blivit förändrat på ett ögonblick. Tragiskt men sant. 

Kanske inte världens roligaste ögonblick- men har inte upplevt så många jag kommer ihåg. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback