Det räcker inte fram

Jag är hemkommen från Öjebyn, Piteå. Det känns trist och mulet. 
Jag har inget mer att säga om det. Annat än JAG VILL TILLBAKA!

Nu ska jag tillbringa kvällen åt att sova. Jag älskar att sova. Då ägnar man sig åt att drömma och alla bekymmer är borta. Om det endå skulle uppstå oroligheter, behöver man bara ta självmord... och ingen blir lessen av det! Helt otroligt. Men sen blir det ju morgon och man vaknar. Trist måste jag erkänna. Alltid lika stor besvikelse när klockan ringer.

Nu en deeejt med kudden!'


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback