Jag vaknade när klockan ringde. Slog upp ögonen som vanligt, och tröck på znoosen. Jag var tvungen att göra klart alla fåniga saker jag gjorde i drömmen, så det fick bli en tio minuters längre sovmorgon idag. Jag klev upp precis som en vanlig dag. Allt kändes precis som vanligt. Man vaknar med en klump i magen. Man går hela dagen med en klump i magen. Men jag är inte ledsen, nej för första gången på väldigt länge är jag faktiskt lycklig på något konstigt sätt. Som om någon lyft upp stenen som tryckt ner mig. Men jag har fortfarande en klump i magen. 

Jag har på en kortare tid blivit fri från tre belastningar i mitt liv. Visst har det inte alltid varit en belastning, utan en gång en helt underbar känsla. Något man tagit för givet på ett bra sätt. Men allt det där är borta nu, och jag har absolut inget behov av att tänka på någon annan än mig själv mer. Jag är fri och har möjlighet att göra precis vad jag vill med mitt liv. Jag har kunnat det förut också, men jag har fortfarande känt ett behov att vara här av en anledning. 

Nu kanske jag är lite rädd. För jag har ju faktiskt ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv. Jag har aldrig funderat fullt seriöst på det, eftersom jag visste vad jag innerst inne ville. Men nu är det som bortblåst och jag har ingen aning mer. Det enda jag har är min lycka och min klump i magen.