Du är världens finaste
"Var har min man tagit vägen?!?!"
Tanken kommer upp lite då och då i mitt allt för fullproppade huvud. Antingen har jag lämnat honom eller så har han lämnat mig, jag har inte riktigt listat ut det där ännu. Men det är alltid lika hårt att inse det vare sig det är det ena eller andra. Men det är ju typiskt, när man förbereder sig för att leva sitt liv (förengångskull) så finns inte mannen där att leva det med.
Jag antar att det är nu man ska börja "ta det som det kommer". Jag har pratat om det för inte allt för länge sen, och jag tog det inte som det kom. Det sket sig endå.. Mitt allt för patetiska inlägg om att man ska "ta det som det kommer" blev till helt i onödan. Men vad gör det såhär i efterhand? Man lär sig av sina misstag och mina är att jag aldrig kan slappna av helt och hållet. Jag tror jag gör det för jag intalar mig själv, men egentligen går jag på helspänn hela tiden. Hittar på massa luriga och busiga planer vad jag ska göra när alla inser hur mycket dom behöver mig. Självklart är det aldrig någon som inser det, men det vill jag helst inte tala om för mitt inre ego.
Så nu sitter jag här, ensam vid datan och lyssnar på Gubben i lådan. Känns värkligen som att jag fått en flaska i huvet och givit dig allt. Men jag är ganska snål när det väl kommer till, så det är väll inte helt sant häller. Nåväl, jag kliver in i duschen och gör mig beredd för en Tacomiddag med mina tjejor!
Tanken kommer upp lite då och då i mitt allt för fullproppade huvud. Antingen har jag lämnat honom eller så har han lämnat mig, jag har inte riktigt listat ut det där ännu. Men det är alltid lika hårt att inse det vare sig det är det ena eller andra. Men det är ju typiskt, när man förbereder sig för att leva sitt liv (förengångskull) så finns inte mannen där att leva det med.
Jag antar att det är nu man ska börja "ta det som det kommer". Jag har pratat om det för inte allt för länge sen, och jag tog det inte som det kom. Det sket sig endå.. Mitt allt för patetiska inlägg om att man ska "ta det som det kommer" blev till helt i onödan. Men vad gör det såhär i efterhand? Man lär sig av sina misstag och mina är att jag aldrig kan slappna av helt och hållet. Jag tror jag gör det för jag intalar mig själv, men egentligen går jag på helspänn hela tiden. Hittar på massa luriga och busiga planer vad jag ska göra när alla inser hur mycket dom behöver mig. Självklart är det aldrig någon som inser det, men det vill jag helst inte tala om för mitt inre ego.
Så nu sitter jag här, ensam vid datan och lyssnar på Gubben i lådan. Känns värkligen som att jag fått en flaska i huvet och givit dig allt. Men jag är ganska snål när det väl kommer till, så det är väll inte helt sant häller. Nåväl, jag kliver in i duschen och gör mig beredd för en Tacomiddag med mina tjejor!
Kommentarer
Trackback
