Det var inte med flit, det var med mening.

Jag tycker inte om folk som tror att dom är speciella och skyltar med det. Det kanske låter dumt, men det är sant. Jag kollade på Top Modell här för någon vecka/månad sen, när det nu var. Ett repris avsnitt med en tjej som var lesbisk. Hon hade haft det lite tufft när hon kom ut ur garderoben och alla hade inte accepterat hennes sexuella läggning. I stort sett var det lite synd om henne, hon hade fått ta helt oacceptabel skit. 
Så där stod hon, i teveskärmen, i det första avsnittet och sa "Jag ska vara den första lesbiska som vinner Top Model. Det har varit med en lesbisk förut och hon kom långt, men hon vann inte. Men nu ska jag bli den första och visa världen att vi också kan... bla bla bla bla." 

Jo tänkte jag, smutskasta du hela världen bara för att du hade världens sämsta vänner. Idag är det inte så stor grej att vara lesbisk. Jag tror säkert att vissa har det jättesvårt att få ut det, och det finns dom som blir mobbad för det. Det är tragiskt, jag tycker verkligen det. Men det är ännu mer tragiskt att stå i teve och försvara hela lesbiska trädet, genom att vinna Top Modell. KOM IGEN ! Tyra tar in brännskade som går på kryckor. Jag tycker inte synd om någon bara för att hon är lesbisk, och jag tycker verkligen inte att hon ska vinna, bara för att hon är lesbisk. Det kanske inte var hennes syfte häller, men det var så det lät. 

Jag känner medlidande till folk som har det svårt.
Men jag känner inget medlidande
till folk som har det svårt, 
går och skyltar om det
samtidigt som de 
tycker synd om sig själva
och vill att andra
ska tycka synd om dom.