Helgens sista dag
Helgen har helt klart varit lätt värd allt besvär. I lördags blev det utgång med ett gäng mysiga människor. Även om det låter otroligt, så jag har inte haft så kul på en utekväll i Kiruna på länge. Lisa utbrast i telefonen, på söndagskvällen, att vi borde sluta gå ut med varandra då man alltid har skitkul när den ena inte följer med. Men det känns lite tomt utan lisa också, hon är ju faktiskt min andra halva :)
Annars funderar jag på att börja lära mig köra bil och vägentrafikens oskrivna regler. I onsdags var jag och min käresta i Luleå och hämtade en bil, som ni kanske vet. Jag fick då köra hem ensam i Joakims pärons bil. Som jag nämnt i tidigare inlägg så körde jag vilse, men det var inte bara det. När jag varken möter eller kör bakom bilar så förstår jag genast att slå på helljusen. Inte så konstigt med tanke på hur lite man annars ser. När det däremot kör om en bil, eller jag får möte på denna öde väg, kopplar inte hjärnan och helljuset tillsammans. Jag glömmer helt enkellt bort det. Kan även hända i korsningar, då jag sitter och funderar varför inte lastbilschaffören körde ut när jag hade satt blinkers på hundra meter innan svängen... Ja man kan ju fundera varför han inte såg det.
Jag körde bakom en lastbil också en stor del av vägen. Att gå ner från en hastighet av 120 till 80 är ingen höjdare. Speciellt inte när man blir blind av snörök så omkörning inte är det lättaste. Inte om man heter Sandrali i alla fall.
Lastbilen blinkar höger, extremt starkt ljus.
SandraLi tänker; Oj undra om han tycker jag kör för nära.
(Känner mig förvirrad)
Lastbilen efter några minuter blinkar höger igen.
SandraLi tänker; Varför blinkar han?!?!? och ökar avståndet lite.
(Känner mig väldigt förvirrad)
Efter att jag tillslut har fått mod att köra om lastbilen i den dåliga sikten, svänger jag in på en liten parkering där Joakim står och väntar.
SandraLi utbrister; Det var väldigt jobbigt att köra, låg bakom en lastbil nästan hela vägen.
Joakim; Ja det är jävligt jobbigt, speciellt när dom där idioterna inte fattar att blinka när man kan köra om !
(Känner mig extremt korkad)
Annars funderar jag på att börja lära mig köra bil och vägentrafikens oskrivna regler. I onsdags var jag och min käresta i Luleå och hämtade en bil, som ni kanske vet. Jag fick då köra hem ensam i Joakims pärons bil. Som jag nämnt i tidigare inlägg så körde jag vilse, men det var inte bara det. När jag varken möter eller kör bakom bilar så förstår jag genast att slå på helljusen. Inte så konstigt med tanke på hur lite man annars ser. När det däremot kör om en bil, eller jag får möte på denna öde väg, kopplar inte hjärnan och helljuset tillsammans. Jag glömmer helt enkellt bort det. Kan även hända i korsningar, då jag sitter och funderar varför inte lastbilschaffören körde ut när jag hade satt blinkers på hundra meter innan svängen... Ja man kan ju fundera varför han inte såg det.
Jag körde bakom en lastbil också en stor del av vägen. Att gå ner från en hastighet av 120 till 80 är ingen höjdare. Speciellt inte när man blir blind av snörök så omkörning inte är det lättaste. Inte om man heter Sandrali i alla fall.
Lastbilen blinkar höger, extremt starkt ljus.
SandraLi tänker; Oj undra om han tycker jag kör för nära.
(Känner mig förvirrad)
Lastbilen efter några minuter blinkar höger igen.
SandraLi tänker; Varför blinkar han?!?!? och ökar avståndet lite.
(Känner mig väldigt förvirrad)
Efter att jag tillslut har fått mod att köra om lastbilen i den dåliga sikten, svänger jag in på en liten parkering där Joakim står och väntar.
SandraLi utbrister; Det var väldigt jobbigt att köra, låg bakom en lastbil nästan hela vägen.
Joakim; Ja det är jävligt jobbigt, speciellt när dom där idioterna inte fattar att blinka när man kan köra om !
(Känner mig extremt korkad)
Kommentarer
Trackback