Fredag
Jag vet inte vad jag annars skulle skriva än att det var fredag. Jag har faktiskt ingenting att skriva. Men jag skriver endå.
Dagen har inte varit händelserik. När jag vaknade runt tiotiden hörde jag att min pojkvän redan var uppe. Förvånad men glad traskade jag ner till vardagsrummet, och la mig i soffan, för att hålla Joakim sällskap. Ett oönskat sällskap. Han var inte alls så förtjust i mig upptäckte jag, då jag reste mig upp ur ena änden av soffan för att lägga mig ner i den andra och mysa med gullet. Istället för att ta emot mig med öppna armar, ger han mig en besvärad blick och utbrister "Meh, kom inte hiiit!". Ja det är sant. Han gjorde faktiskt så. Och även om jag blev en gnutta sårad över min älskades reaktion, så kunde jag inte hålla mig från att brista ut i skratt. Nog vet jag att jag kan vara jobbig, men inte så jobbig.
Nåväl, vi såg Salt i alla fall. Det var en bra film, trots att man kunde räkna ut vad som skulle hända och vem som var skurken. Men nog var den värd att se, och inte fanns det bättre sätt att börja morgonen på.
Dagen har jag skrivit ner ett x antal recept och ätit tacos med Joakims familj. Mycket trevligt. Sen åkte jag en biltur med Lisa. Vi har fått oss ett gott skratt det vill jag lova! Haha.
Men nu känner jag att kvällen börjar gå mot sitt slut. Det börjar bli lite för mycket för mig då pappa står i hallen och pratar i telefon, med min t-shirt på sig, och mamma springer runt som en yr höna med en peruk på sniskan... Jag vet vad ni tänker, men jag är adopterad.
Pusskram !
Diezel tycker inte om Irish Coffee
Och mamma och pappa, jag älskar er endå ♥ ;)
Nåväl, vi såg Salt i alla fall. Det var en bra film, trots att man kunde räkna ut vad som skulle hända och vem som var skurken. Men nog var den värd att se, och inte fanns det bättre sätt att börja morgonen på.
Dagen har jag skrivit ner ett x antal recept och ätit tacos med Joakims familj. Mycket trevligt. Sen åkte jag en biltur med Lisa. Vi har fått oss ett gott skratt det vill jag lova! Haha.
Men nu känner jag att kvällen börjar gå mot sitt slut. Det börjar bli lite för mycket för mig då pappa står i hallen och pratar i telefon, med min t-shirt på sig, och mamma springer runt som en yr höna med en peruk på sniskan... Jag vet vad ni tänker, men jag är adopterad.
Pusskram !
Diezel tycker inte om Irish Coffee
Och mamma och pappa, jag älskar er endå ♥ ;)
Kommentarer
Trackback
