Somebody who I'm really not
Beslutångest kallas det.
Min halsont börjar sakta men säkert komma tillbaka. Nå jag ska väll inte klaga, jag har fått skippa lidandet i TVÅ nästan HELA dagar. På torsdag ska jag till läkaren och gör dom inte något åt det så tar jag livet av mig. Vem fan orkar leva med halsont dagarna i ända. Hur länge har det pågått nu igen? JO TVÅ MÅNADER ! Jag har redan dött inombords.
Halsont kanske inte låter så farligt, men det är det. Jag kan varken sova eller svälja. Jag vaknade här om natten av att jag dreglade på kudden... igen. Det är inte kul, och träningen blir det aldrig något av. Det är så lustigt, när jag inte kan träna, blir jag så desperat efter träning att jag börjar grina. Det är galet. Observera, jag är ingen träningsmänniska.
Men man är aldrig nöjd och jag får nöja mig med det.
En tredjedel av den jag var går hem för en är krossad, en är din det här är slutet på vår film
Kommentarer
Trackback
