Hon berättade att hon läst min blogg och frågade varför den var så "dyster och hemlighetsfull". Tanken har faktiskt aldrig slagit mig förut. Jag svarade då att anledningen till varför jag skriver blogg är inte för att alla möjliga människor ska få läsa om min dag, utan för att jag ska få skriva av mig. Det förklarar en stor del till min "dystra och hemlighetsfulla" blogg. Jag behöver inte skriva av mig om de dagar jag mår som bäst, utan om de stunder jag mår som sämst, eller bara inte bra. Och det är skrämmande många. Därför kan jag inte häller skriva ner vem och varför allt handlar om, eftersom jag inte vill att alla ska veta det. (Då hade garanterat läsarsiffran stigit brutalt) Om jag hade velat och kunnat, hade jag i så fall gått till en levande människa och berättat.