Jag har väldigt mycket på hjärnan och hjärtat nu. Därför ska jag skriva ett så långt inlägg som ingen orkar läsa. Och för er egen skull skulle jag inte ens försöka. 


Jag ska börja med att klaga på Nyhetstidningarna. Som ni förmodligen vet jobbar jag på LKAB. Det är inte alls så jätteslött som alla tror. Men låt oss säga att jag vet ungerfär varenda liten nyhet som händer i världen, av den anledning att jag inte har mycket annat för mig på rasterna, än att läsa nyheterna. Alla nyheter. Från Överkalix-tidningen till Aftonbladet. Dom flesta har nog hört om mordet i Umeå. Jag ska inte yttra någon åsikt om det, däremot om tidningarnas "fakta", om vi säger så. På Aftonbladet.se stod det att pappan var arbetslös men i Expressen stod det att han var brevbärare. Små men viktiga detaljer. Lång arbetslöshet gör människor oftast deprimerande medan, enligt Gustav Svensson, brevbärare är mycket stolta människor! 
Det hade visst skett en annan olycka i Boden också. En 3-årig flickas finger hade slitits av när hon åkt kana på badet. Eller var hon 5 år? Det är frågan, ska man tro på NSD eller Aftonbladet? Är det verkligen så svårt att få fram sånna detaljer. Herregud, det är nyhetstidningar.. Det ska vara FAKTA, inte bullshit eller gissningar bara för att man ska först ut med artikelln. 

Vad är det mer vi kan gnälla på då? Mitt Civila tillstånd. Jag känner mig extremt ensam nu och blandade känslor strömmar genom hela min kropp hela tiden dygnet runt. Jag trivs att vara ensam... oftast. Jag vill inte vara med någon annan just nu. Jag vill reda ut mina egna problem, ha tid för mig själv, utan att behöva tänka på någon annan. Det har jag alltid vela. Fasst än jag haft någon vid min sida, har jag alltid velat vara själv. Fasst jag har älskat personen, varit jättekär eller verkligen tyckt om människan, har jag alltid velat vara själv. Jag vet inte om det är sån jag är som person, för när jag väl är själv är jag ganska uttråkad. Även om jag trivs. Det är skumt. Det är skumt att inte veta vad man vill. Men jag är varken olycklig eller lycklig med det. Jag bara är. 

Samtidigt tror jag det handlar mycket om självkänsla, självförtroende osvosv. Man känner sig alltid tryggare med någon vid sin sida. Man tycker det är roligt att tycka om någon, att någon tycker om en. Det är ju en självklarhet. Man känner sig mer säker om man känner sig älskad. Men nu har jag inte världens sämsta självförtroende, så jag är inte i akut behov av någon. Jag antar att jag har ett lagom. Jag bryr mig för det mesta inte om vad folk tycker eller tänker, men jag bryr mig extremt om vad jag själv tycker. Och det är en stor skillnad. Om jag hört att någon idiot snackat skit, blir jag arg sur och tvär. Lite förvirrad också eftersom det kommer utan anledning. Men det håller bara i sig tills jag börjar tycka synd om den personen, då jag förstår att folk som snackar skit, måste ha extremt lite självrespekt. Exempelvis tönten som kommenterade min blogg för någon månad sen. Jag menar, människan sa att jag hade förändrats och gick bakom ryggen på folk. Jaha vad gör inte denna människa då? Först antyder att hon känt mig, sen säger att JAG går bakom ryggen på folk, när hon inte ens kan säga vem hon är. Först blev jag lite sur. Men sen förstod jag att det bara var någon stackars liten, med förmodligen dålig självkänsla eller bara konstig humor, som antagligen inte alls känt mig. Då bryr man sig inte mer. Det är som bara en fjärt i rymden. Men att känslan från att vara brydd till obrydd kan ändras så snabbt är facinerande. 

I stort sett är jag nöjd med mitt liv. Jag har absolut inga saker att klaga på förutom mig själv. Jag har världens bästa vänner, världens bästa syskon och världens bästa mamma och pappa. Min släkt är också helt okej! Jag hatar ingen (även om det kan låta så ibland), jag tycker bara inte om vissa tills dom har bevisat motsatsen. Jag dömer inte utan anledning, tycker jag, och har en ganska realistisk syn på skvaller. Det finns alltid minst två delar av historien. Jag gillar att resa mycket, även om det bara är över dagen. Jag föredrar häldre en bilsemester genom Sverige, än en resa utomlands. Jag vill gifta mig, skaffa man, barn och hund. Jag är helt enkellt en medelmåttlig Svensson. Och det är helt okej för mig!