As we go on
Det kanske är så att SandraLi börjar bli lite blödig. Sakta men säkert sjunker det in i min hjärna att vi faktiskt tar studenten imorgon. Vi kommer aldrig göra ett till skolarbete i Kirunas skolor. Vi kommer aldrig mer gå i samma klass. Vi kommer helt enkelt sluta med det underbara och fina. Jo för att upptäcka något annat underbart och fint? Nej det tvivlar jag på, men snart äre väll dags. Om 19 år har gått så här snabbt så hur ska inte tiden nu gå? Nu händer ju allting, man har hela världen framför sig. Fritt fram att göra precis vad man vill.
Jag längtar inte!
Kommentarer
Trackback
