Fairytale gone bad
Jag har ont i magen.
Jag tänkte äta, men matlusten försvann helt när jag upptäckte att nudlarna var gamla och brödpåsen, som var ihopkrasslad på diskbänken, var tom. Min absolut braiga dag har nu gått mot sitt slut och irritationen börjar stiga fram. Jag hatar att vara hemma. Direkt jag kommer innanför dörren känner jag hur dåliga vibrationer går igenom hela kroppen. Jag känner mig ensam och övergiven.
Det är sånna här dagar det är skönt att ha Joakims familj. Han brukar ringa kring fyra-femsnåret och fråga om jag ska med till han och äta. Det kanske låter lustigt, men det är en stor befrielse att inte behöva laga mat. Speciellt med min brist på fantasi och otroligt skrikande mage. Och så slippen man ensamheten. Man får komma iväg till ett lite socialare liv och det är precis det jag behöver efter skolan. Jag vill inte sitta ensam och deppa framför datan med en hungrig mage i flera timmar. Fast egentligen behöver jag vara ensam också. Men bara i en halvtimme eller två.
Men nu ringer inte Joakim, och om han skulle göra det skulle jag endå inte kunnat följa med han. Jag ska istället vänta på att Ida ringer så vi kan gå på Lakkapää. Inget ont i det, jag vill gärna dit med en vän !
Forever and allways mine ♥
Jag tänkte äta, men matlusten försvann helt när jag upptäckte att nudlarna var gamla och brödpåsen, som var ihopkrasslad på diskbänken, var tom. Min absolut braiga dag har nu gått mot sitt slut och irritationen börjar stiga fram. Jag hatar att vara hemma. Direkt jag kommer innanför dörren känner jag hur dåliga vibrationer går igenom hela kroppen. Jag känner mig ensam och övergiven.
Det är sånna här dagar det är skönt att ha Joakims familj. Han brukar ringa kring fyra-femsnåret och fråga om jag ska med till han och äta. Det kanske låter lustigt, men det är en stor befrielse att inte behöva laga mat. Speciellt med min brist på fantasi och otroligt skrikande mage. Och så slippen man ensamheten. Man får komma iväg till ett lite socialare liv och det är precis det jag behöver efter skolan. Jag vill inte sitta ensam och deppa framför datan med en hungrig mage i flera timmar. Fast egentligen behöver jag vara ensam också. Men bara i en halvtimme eller två.
Men nu ringer inte Joakim, och om han skulle göra det skulle jag endå inte kunnat följa med han. Jag ska istället vänta på att Ida ringer så vi kan gå på Lakkapää. Inget ont i det, jag vill gärna dit med en vän !
Kommentarer
Trackback
