Jag är galet imponerad av Svartsjukan. Jag vet gott och väl vad Svartsjuka är, fast än den inte har hemsökt mig allt för många gånger. Jag blir inte Svartsjuk på de sätt som vissa andra verkar bli. Men det har hänt mig. Händer mig. Jag har svårt att förstå hur man kan börja tycka illa om en person, som man egentligen tycker om. Men som sagt, det händer. Och jag vet hur det känns. Hur mycket man än vet att det inte är hennes fel, är det endå hon som får skulden. Det är svårt att låta bli att klandra, fast än det inte är rätt.