Ditt medlidande kan jag va utan

Jag kollade på Ellen degeneres show här på morgonkvisten. Jag gillar inte reality-och liveshower av någon underlig anledning. Förmodligen för att jag tycker det är skämmit ifall människorna skulle göra bort sig. Det är dom som gör bort sig, och jag som skäms. Därav anledningen till att jag aldrig betalar för att se en komedi. En komedi är ingen komedi, om inte någon gör bort sig.

Hur som haver var det en sprallig grabb med. Jag tyckte han var väldigt överenergisk, men sjöng tydligen bra. Han sa något om att "Har man inte känslan med i sången, så kan man inte lära sig texten och då går det inte så bra att sjunga!". Vilken nöt tänkte jag, men insåg ganska snabbt att han hade rätt även om det lät lite töntigt när han sa det. 

Alla lyssnar musik. Alla kan höra musik. Men musik för människor, kan däremot vara olika. Musik som musik säger jag. Sen finns det mer vacker och ful. Typ hårdrock... Den som får för sig att lägga ut hårdrock i högtalarna på en fest, kan jag lätt börja småhata för en stund. Men det är fortfarande musik och även om jag inte alls förstår mig på människor som vill lyssna på det, så är det ju bra att någon vill det om man ska vara lite optimist. 

Det är ingen konst att lära sig låtar. Jag kan sjunga med till alla 300 låtar på min Spotifylista och många kan jag utantill. Men man kan fortfarande inte lära sig en låt, om man inte tycker den är bra. Om man inte känner något när man lyssnar på den. Vissa låtar tar lite längre tid, men efter ett tag lyssnar man till texten och får någonting ut av det. Musik kan göra en glad, ledsen, överlycklig. Musik är i stort sett hela ens värld. Min värld i alla fall.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback