Because It's not Love but it's Still a Feeling

Jag har haft tre någorlunda förhållanden i mitt liv. De två första känns dock inte riktigt som att dom exicterat, men jag var kär på mitt eget lilla vis även om jag inte riktigt vet varför idag. Jag har älskat en kille, men trots allt så höll känslan inte i sig.

Många har olika åsikter om förhållanden. Vissa tycker inte man ska vara tillsammans med någon, om man vet att man inte kommer spendera resten av livet med denne. Andra menar väll på att det inte spelar någon roll så länge man är lycklig. Jag föredrar nog det sista, men tror att båda versonerna kanske är lite beroende av varandra. För kan man verkligen vara lycklig med någon, om man vet att det kommer ta slut? Man kanske inte ska veta sånna saker, det skulle försöra allt man har byggt upp. 

När man är på den gränsen i ett förhållande, att man inte vet vad man ska göra mer, då pratar man oftast med sina vänner. Mycket för att få råd, men också för att lätta sitt hjärta. Har man bra vänner hjälper dom också till. Dom förklarar för en vad som är, från deras synvinkel, det rätta att göra. Oftast är det sant också, för är man inte känslomässigt inblandad är det inte speciellt svårt att veta vad som är rätt. 

Men man kan aldrig förvänta sig att någon ska förstå vad som händer mellan två människor. Det finns ingen i hela världen som kan läsa ens känslor, som kan veta exakt vad man själv känner. Känslor är något som ingen kan styra och hur mycket man än vill ha bort dom, så finns dom kvar där. På sin höjd kan man dämpa dom, men det håller ju inte i längden.

Många gör misstag för att dom inte vet vad dom känner. Men å andra sidan, är man osäker så kanske misstaget är det rätta att göra för att man ska bli säker igen.

du är så klok och vis unga kvinna!