Jag har lärt mig att inte ta något för givet. Att inte ta någon för given. Om jag förväntar mig något är det bara besvikelsen, just för att slippa känna den. Trots det så kommer den endå, sakta men säkert, fast jag lovat mig själv att jag inte skulle bry mig. Men det gör jag, jag bryr mig alldeles för mycket. Det är svårt att styra ens känslor, vilket alla säkert vet. Jag har haft extremt svårt med det i åratal, och mått väldigt dåligt av den anledningen!

Jag har fortfarande svårt att inte bli besviken. Jag kan fortfarande bli ledsen och nerstämd när det inte går som jag vill. Som jag förväntat mig, fast jag inte ens haft några förväntningar. Men jag antar att dom ligger i hjärtat och lurar. För det är hjärtat det känns ifrån, ingen annan stans.

Men sen kommer det jag faktiskt har lärt mig att styra. Efter besvikelsen, efter alla hopplösa förväntningar som man trodde man inte hade. Det som gör allt så mycket lättare. Som gör hela vardagen så mycket ljusare. Som får bort alla mörka tankar. Det som får mig levande igen. Helt enkelt att släppa taget. Jag kommer på att det faktiskt inte var en stor grej. Att jag kommer komma över det, så det är ingen idé att ens slösa energi på det. Att bara släppa det. Och det fungerar, helt plötsligt bryr jag mig inte mer.

Jag låter mig själv vara ledsen, för jag vet att det kommer gå över bara jag tillåter det.  Jag grubblar inte på saker jag gjort, för jag vet att andra redan glömt dom. Jag hatar inte för andras misstag, för jag bryr mig inte om dom. Och jag hoppas verkligen att dom som mår så dåligt som jag gjort av den simpla anledningen, också lär sig att bara släppa taget.