Bet snabbt ihop mina tänder och påminde mig själv om hur ont jag kommer ha två år framöver. Just nu sitter jag bara och funderar på hur jag ska klara av min vardag med denna käft. Men jag ska väll vara glad för det är inte alla som får chansen till tandställning har jag hört. Och även om jag ser ut som töntig F12 nu så är det ju bara två år. Inte alls så mycket med andra ord. -.- 

Jag får väll tid för att fundera nu också. Det känns som om klockan är natt medan den i själva verket bara är barnet. Jag hade helst vela ha natt, imorgon, helg. Bara helg hela tiden. Bara ligga hemma i soffan och dricka te. Jag känner inte för att gå utanför dörren. Någonsin mer. Det är väll bara en sån där dålig dag. Febrig och dålid dag. Men man måste jobba för att tjäna pengar och man måste tjäna pengar för att kunna leva. Även med den här jävliga metallfabriken. 

PUSS!