Tomt på insidan
Jag kände mig helt tom innuti. Första gången på några år. Jag blev snabbt påmind om hur det kändes, när man helt plötsligt inte vet vad man ska ta sig till längre. Det var inte riktigt lika farligt den här gången, då jag faktiskt hade en axel att luta mig mot. Komiskt nog samma som fick tomheten att uppstå. Men det kanske var därför det inte gjorde lika ont som första gången. Tomheten kommer fortfarande upp ibland. Men oftast är jag glad och lycklig. Jag blir varm i hela kroppen och småleer när jag tänker på vad som varit. Vad som fick mig att vara så barnsligt kär. Vad som fortfarande får mig att vara så barnsligt kär. Många skulle säga olyckligt kär. För det är väll det folk antar att man är, när man inte får vad man önskar? Olyckligt kär. Nej jag håller mig till barnsligt. Kanske för att jag lever med tanken, att man inte kan bli besviken på någon man aldrig får. Kanske jag till och med övertala mig själv, som så många andra människor helst vill göra. Men det spelar inte sån stor roll, för jag är glad och jag kan le. Vad mer kan man begära av sig själv?
Kommentarer
Trackback
