Idag fyller världens bästa syster år. Grattis till henne! :)



19 Juni 2012. Man kan inte säga annat än att tiden går fort. Fort som satan. Men det är en del av livet och med tanke på att jag bara levt en fjärdedel antar jag att det är lika bra. 

Nu sitter jag hos päronen och väntar på att någon ska komma hem. Trodde hela familjen skulle vara hemma men det enda jag hör är Syrrans prat uppe på övervåningen. Förmodligen pratar hon med någon av sina vänner, så jag har inte orkat gå upp för att ge en grattiskram som hon endå inte skulle uppfatta mitt i hennes telekonversation.

Så jag väntar och funderar. Funderar på vad som hände när mitt liv började kännas mycket märkligt. Det känns inte som mitt liv mer. Det känns inte som att det är jag som ska vara här. Att det är jag som ska sitta i det här rummet och längta till en kalaskul födelsedagshelg på Pite Havsbad. Det känns bara inte som jag mer.

Men hur som helst är det jag. Och det är jag som måste göra det bästa av situationen. Ingen annan. Jag måste handla och ta ansvar för mina handlingar. Ingen annan. Jag måste göra livet värt att leva. Ingen annan. Jag måste få mig själv att må bra och vara stolt över mig själv. Ingen annan. Men många andra försöker. På helt fel sätt. Och det gör mig bara irriterad. 

Men som tur är, är jag inte alls missnöjd över mitt liv. Jag har just börjat ångra saker jag inte borde ångra, och skippa ångesten för saker jag borde ha ångest över. Men det skiter jag i, för jag är jag, och jag är en rebell. Yeeah. !  


Hård som sten.. ?