För fint för att älska

Ännu en helg är över och måndagens arbete väntar. Det hade varit en lögn om jag sa att jag ser framemot det, men söndagsångesten har inte alls varit så stor som den brukar vara. Och för den delen går veckorna nästan snabbare än helgen. Shit, snart är vi ju pensionärer. 

Nu ska jag sätta mig för att kolla på hus. Fantisera att jag har en fin liten drömkåk i mellansverige eller kanske småland, där min fina bernersennen kan springa å leka på den gigantiska gården. Man kommer ingenstans utan drömmar vare väll nån som sa? 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback