Hela livet vill jag ge


"Folk har allt för lite att göra i den här staden!". Känns den frasen igen? Ja förmodligen för att man hör den väldigt ofta. Till och med jag brukar yttra den ibland. Fast sanningen själv ska säga har även jag för lite att göra ibland. Alla har vi våra åsikter och yttrandefriheten är ganska känd i Sverige. Ändå får vi inte tala. Ändå får vi inte tycka till om andra, för då har vi för lite att göra. 

Och jag håller absolut med. Tycker man till om andra hela tiden, har man lite att göra. Men samtidigt kan jag fundera på, vem har inte sagt något om någon någongång? Människor som säger just denna mening "Folk har allt för lite att göra i den här staden!" Tycker förmodligen bara så för att det är något hon själv inte bryr sig om, eller något hon blir irriterad på för att andra nämner. 

Men samtidigt som man tycker si och så, måste man också kunna dra en gräns. Alla snackar så är det bara, för annars hade den här staden varit död lixom alla andra städer. Om folk bara hade varit intresserade av sig själva, hade ingen brytt sig om någon annan. Och det vill vi ju samtidigt inte.

Vad jag egentligen ville skriva i det här inlägget var att vi människor, har en förmåga att kommentera andra allt för mycket. Förmodligen tycker ni att det ni just läste var raka motsatsen av vad jag egentligen ville skriva. Men det jag menar är att så många gnäller på att andra snackar så mycket (Skit som skvaller, vilket som), fast dom själv är precis lika dana. Skillnaden är bara att man själv snackar om det man själv tycker är roligt, och när någon annan snackar om något annat blir den personen helt plötsligt en dum jävel med allt för mycket fritid.

P&L