Haha jag läste ett gammalt inlägg på min blogg. Från den tiden när jag var kär. När jag var riktigt kär för första gången i mitt liv. Av samma kärlek fick jag mitt hjärta krossat för första gången i mitt liv och förhoppningsvis sista. Det är absolut inget jag vill uppleva igen, så ibland är jag tacksam över att jag har svårt för känslor. Jag gillar att tänka på det enkla sättet, och känslor är allt annat är enkla. Men det är klart att saker och ting bubblar upp till ytan ibland. 


Har hur som helst gett ett nytt nyårslöfte åt mig själv. Även om det är typ en månad för sent, så har SandraLi bestämt sig för att bli en vinnare istället för en förlorare. Jag har oftast nog bra självförtroende för att skita i vad andra människor tycker, men min röst i huvudet vill inte erkänna hur bra jag är. Jag har alldeles för lätt att trycka ner mig själv och jag hatar mig för det. Som jag gör för så mycket annat också. Hela jag är uppbyggd på mitt eget hat, vilket har gått bra tills nu. För nu måste jag börja prestera, och jag måste göra det snabbt och bra. Inte bara för min egen skull, utan för många andras. Vilket sätter en ännu större press på mig själv, och tårkanalerna håller på att brista varje gång min älskade coach skriker på mig. Inte för att det är tungt fysiskt, utan för att jag är svag psykiskt. Utan ett stabilt psyke kommer man inte långt. 

Med det säger jag godnatt kära vänner <3