Har spenderat tid med min vän Elin idag. Vi tog en lunch på safari och sen var det tänkt att vi skulle promenera. Det blev en promenad hem till mig för en kopp kaffe. Vi började prata om barn och familj. Jag kom fram till att det inte finns i mitt huvud att jag skulle skaffa familj. Jag har levt ensam så länge, om än inte fysiskt så psykiskt. Jag trodde att mitt hjärta var stendött. Fram till alldeless rätt så nyss, men tro mig jag kämpar fortfarande för att det ska stanna i sin iskalla kyla. Känslor för någon annan är ingenting jag önskar att jag har. Självklart kan man gilla någon, men jag blir helst inte kär i onödan. Och jo det kan man välja. Det är mitt hjärta, i min kropp, och det är jag som bestämmer vem jag ger det till. Så enkelt är det.

Men självklart har jag planer på att skaffa familj. Någon gång i tiden. Två pojkar vill jag helst ha om jag skulle få välja. Vi skulle bo i ett nybyggt enplanshus med en stor gård och garage. Helst ska jag vara miljonär också, men man vill ju inte hoppas på för mycket. Men har man riktigt tur kanske man hittar en miljardär i USA och blir en hollywoodfru. Jag hade inte klagat. 

Jag välkomnar inte alls kylan som kommer nu i oktober. Jag vill ha sommar hela året om, förutom en månad med jul och nyår. Varför kan världen inte vara lite varmare, livet hade blivit så mycket enklare då. 

Det är fortfarande ljust ute på dagarna men inte länge till snart. Det blir ju lite ljusare när snön kommer, men jag vill inte ha snö. Jag känner mig som en liten snorunge. Jag vill inte ha någonting. Jag är aldrig nöjd. 

Men vad gör det. Alla kan inte alltid vara glad, även om man försöker. Ibland kommer man till insikt i livet och vet att man har det hur bra som helst, och man kan till och med bli riktigt lycklig. Men det går inte att alltid vara lycklig, så jag nöjer mig med att oftast vara glad. Så jag kanske inte är någon missnöjd snorunge trots allt. Jag är rätt nöjd med att vara glad. 

Nu ska jag pallra mig till gymmet för att bränna lite fett. Det får en alltid att må bra :) 

Hej allihopa som kikar in här lite då och då. 
Jag har inte så mycket att berätta som är nytt på hyllan. Jag tycker det händer så mycket i mitt liv hela tiden men jag har aldrig något att skriva. Kanske för att det är saker jag inte vill att hela världen ska veta, eller kanske bara för att jag tror det är så mycket men egentligen är allt bara skitsaker. 

Jag har börjat få lite ordning hemma men är fortfarande mycket kvar att göra. Har planerat att ha inflyttningsfest på halloween så måste stå i lite extra nu så man slipper skämmas. Men tills dess blir det lugnt, nu känner jag att det är dags för tiderna att förändras. 

Det känns i magen. 



The best way to not get your heart broken, is pretending you don't have one.