Har spenderat tid med min vän Elin idag. Vi tog en lunch på safari och sen var det tänkt att vi skulle promenera. Det blev en promenad hem till mig för en kopp kaffe. Vi började prata om barn och familj. Jag kom fram till att det inte finns i mitt huvud att jag skulle skaffa familj. Jag har levt ensam så länge, om än inte fysiskt så psykiskt. Jag trodde att mitt hjärta var stendött. Fram till alldeless rätt så nyss, men tro mig jag kämpar fortfarande för att det ska stanna i sin iskalla kyla. Känslor för någon annan är ingenting jag önskar att jag har. Självklart kan man gilla någon, men jag blir helst inte kär i onödan. Och jo det kan man välja. Det är mitt hjärta, i min kropp, och det är jag som bestämmer vem jag ger det till. Så enkelt är det.

Men självklart har jag planer på att skaffa familj. Någon gång i tiden. Två pojkar vill jag helst ha om jag skulle få välja. Vi skulle bo i ett nybyggt enplanshus med en stor gård och garage. Helst ska jag vara miljonär också, men man vill ju inte hoppas på för mycket. Men har man riktigt tur kanske man hittar en miljardär i USA och blir en hollywoodfru. Jag hade inte klagat.