Ja jag bestämde mig för att skriva här. Ett plötsligt sug kom att jag var tvungen att berätta för världen om hur underbart lycklig jag känner mig just nu. Eller ja, i alla fall till mina tre fina läsare som hänger runt här ibland. 

Så för att dela min glädje, jag är lycklig. Det finns flera anledningar till det och den främsta är min underbara pojkvän. Har aldrig träffat en som får mig att känna mig bra och trygg. Som ALDRIG får mig att känna mig dum, korkad och ivägen. Han är helt enkelt underbar och jag hoppas han orkar med mig i alla dagar. 

Sen har vi dom där små andra anledningarna till min lycka. Min ständiga projekt att forma mig själv till den jag vill vara. Har gått lite halvtaskigt den senaste tiden och den sjukt efterlängtade deppen kom på besök. Trodde den försvunnit för en långt tid men så länge man vet att den går över klarar man sig. Man hoppas bara att alla andra i ens omgivning också klarar av den.

Men det var inte där lyckan kom in. Nej, för på senaste tiden har jag också märkt att mina tankar sakta men säkert ändras till det mer positiva. Jag har försökt att tänka ALLT i positiv form. Gör man det tillräckligt länge så behöver man inte försöka mer. Man behöver inte tänka om, för man tänker redan rätt. Och tänker man rätt mår man bra, man blir lycklig. Man accepterar saker, människor och allt runt omkring och det är underbart. Jag gillar att acceptera. Det gör mig till en lättare människa. Men det är svårt att acceptera när man inte delar samma åsikter, inte får som man vill eller när man tycker allt går fel. 

 

Men det tar sig. Snart är jag på min lilla lyckostig där ingenting kan komma åt mig. 

Allt för ikväll, Tack å adjö