Jag luktar svett. Har just varit på en promenad i över en timma. Skönt, men klart man var rädd för alla varulvar som kunde hoppa ut från buskarna. Jag klarade mig helskinnad hem i alla fall.. Eller ja, mina tår verkar ju gilla att kriga så lite skavsår har man väll fått. 

Annars har jag varit med Maria till Gällivare idag. Det var riktigt kult och i hade en trevlig, mysig, goo resa vad man vill. Nu är jag på så pass dåligt humör att jag ska gå till sängen och sova. Bara sova ingenting annat. Allting är bara så upp och ner nu och jag vet inte hur jag ska fixa till det den här gången. Känner mig knappt välkommen i mitt hem mer. Mina tårkanaler håller på att spricka bara man tänker på allt det vardagliga. Nu vill jag bara flytta. Bort från allt och alla. Jag känner att jag inte har något här att göra mer.

Jag har väll inte så mycket att skriva här egentligen.
Hade helst gärna vela ha en egen dator, men känner inte för att slösa pengar på en nu. Väntar ett tag med det tills ekonomin är på topp! Tills dess får den här gamla rackarn duga. 

Var på en långpromenad med Elina å hennes söthund idag. Riktigt mysigt och behövligt. Strax efter det hämtade jag Syrran å Wilsson från tågstationen. Dom ska vara här två hela veckor. Kalaskul! Dessvärre kommer väll mitt rum beslagsta om en vecka. Inte alls så roligt faktiskt. 

Ibland känns det som att jag tappar fattningen om allting.
Nåväl, förhoppningsvis kommer den tillbaka efter ett tag. 



I would fly to the moon and back if you'll be, if you'll be my baby

Hemkommen från Luleå med en ny konst på kroppen. Visst kan man inte få nog men nu blir det nog inge mer på ett tag. Har två andra projekt på gång men ingen som det är brådska med. En av dom räknar jag att börja med om två år. Ett tag kvar så att säga. 

Mamma lagar kycklinggryta å ris, vilket är helt klart en av mina favvorätter. Extremt gott med jordnötter i. Allt med nötter är gott, jag älskar nötter i mat och kakor. Så nu ska jag släppa på min blåsa som jag hållt hela dagen, sen ska jag äta. Jag vet jag är så frääääch ;)

Jag var ute med min söthund idag. Vi gick bara runt brandstationen, en rund på nån kilometer. Dock har min gulliga Dimpe blivit gammal nu, nästan elva hela år och sjuk är han. Dom trodde knappt han skulle leva till sin sjunde födelsedag, men fortfarande kämpar den vilden på. Även om det går tugnt för han ibland så går det framåt, och vissa dagar är han hur pigg som helst, skuttar runt som en liten hare. Den gammelhunden ♥

Jag ringde och bokade tid för min tatuering idag också. Fick tid redan på fredag eftersom den inte är något större projekt. Annars hade jag fått vänta til november. Mycket skönt! Så på fredag tar jag med mig lisa till Luleå, det blir finemang! Måste bara hålla typ stenhårt på min budget nu ! 

Ikväll väntar middag med mina söta vänner. 
Heiipa så länge! 

Det blir aldrig som man tänkt sig. Så är det bara och besvikelsen är lika stor varje gång. Man lär sig aldrig att sätta det viktiga före det roliga, man kommer aldrig ihåg vad det var som gick fel. Och det är alltid lika svårt att komma rätt igen. Ibland undrar man om det ens går. 

Många ger upp för lätt. Jag är en bland dom. Jag är varken på dåligt eller deppigt humör nu, nej jag lovar. Jag funderar bara på omvärlden. På gamla vänner. På sånna människor som tror dom är något när dom går och slår ner folk hur som haver. På folk som aldrig kan kontrollera sig. Väldigt många människor tänker jag på, hur dom blev som dom är. Om dom verkligen trivs med sig själv. Det finns ju en gräns som man måste dra. 

Jag trivs inte med mig själv alltid, men det fungerar. Jag är ingen liten kaxig snorunge och jag super mig inte kalaspackat varje helg å somnar på gräsmattan. För sånna människor, som gör ovanstående saker, sånna människor förstår jag mig inte på. Och det finns gott om dom. Alla av dom är inte idioter. Många är jättebra människor. Bara extremt knepiga.

Jag funderar på att köpa en iPhone 4. Just nu har jag ganska mycket på min köplista.. pengarna räcker till förhoppningsvis. Jag är expert på att inte veta vart jag gjort av med mina pengar. Ibland börjar jag faktiskt fundera på om kanske Linné fick sig ett par ben och gick iväg. Eller så håller banken på med nå fuffens. Ja inte är det då jag i alla fall som slösar upp dom på onödiga saker, som ett trettiofemte par skor eller en tjugonde jacka.

Hade en romantisk middag men Lisa idag. Inte helt fel om jag får säga det själv, och som den bra Sambo hon är, diskade hon till och med efter... Inte många filuer som får den turen med sin partner va? ;)

Sen kom Jullanbullan på besök. Jag blev riktigt glad! Det var hur läänge som helst sen jag såg henne. Och hennes söta lillasyster. Man kunde inte ungå från att skratta när hon gick runt "Ottoo äääät, Otto ääääät".. Otto var dessvärre inte alls så hungrig utan ville nog mest bli av med den tvååriga flickan som tröck upp mat i nunan på han hela tiden.

Dagen har alltså varit toppen! 
Nu ska jag vänta ett tag, ta en promenad och sen sova. Godnatt! 


Devil när han var liten på tal om ingenting. 

Idag har varit en riktig social dag för mig. Ovanligt social. Det känns som om jag har fullt upp hela tiden, nu för tiden. Jag har aldrig tid att vara med mina vänner. Men idag tog jag mig tiden. Först åt jag middag med mina söta tjejer från klassen. Eller från gamla klassen? Vet inte vad man ska säga nu när man inte kommer gå på samma lektioner och skola mer. Hur som helst det var riktigt trevligt!

Efter det hämtade jag upp Ida och åkte till Robin där vi mös på, jag och mina vänner. He he, ni kan verkligen kalla mig mobbad när jag måste markera in att det är mina vänner. Jag har faktiskt vänner. SandraLi Stridsberg, Dagtidsarbetande på LKAB och för lat för att göra annat än sova på eftermiddagen, har vänner. Helt otroligt!

För den delen var en del av samtalsämnet idag hur man bildar en uppfattning av folk. Har man träffat någon en eller två gånger brukar man ofta bilda en uppfattning.. Min uppfattning hänger dock oftast på vad andra folk berättar. Ja kan man tro det va, och jag som nämnde i förra inlägget att jag inte dömer folk. Men en uppfattning och dom är ju dock lite annan sak. Ofta bildar jag mig en uppfattning undermedvetet, utan att tänka på det. Sen när någon tar upp det då lixom far det bara upp en bild i skallen på hur människan är. Sen när man fått träffa personen lite mer, eller när man hör hur andra berättar hur människan är, då förändras uppfattningen galet fort. Nästan så man inte hänger med. Sen fortsätter det sådär. Men det är såklart bara med folk man inte riktigt känner. Känner man någon så vet man förhoppningsvis hur den människan är. 

Imorgon sätter jag mig på tåget mot Luleå, med Maria. Det ska bli kalaskul helg tror jag. Jag, Maria och Lisa. Lulekalaset för hela slanten. 

Idag har jag städat lägenheten. Dammsugit, skurat och diskat. Det tog någon timme och svettet hann rinna. Satan så skitigt det var. hehe men det är inte konstigt, varken jag eller Lisa har städat sen Kirunafestivalen. Nu ska jag packa väskan! 



To proud to give you a second chans. 

Jag har inte blivit dumpad, eftersom jag inte har en pojkvän som kan dumpa mig. Ganska självklart antar jag. Och ni antar antagligen samma sak. Men en gång blev jag dumpad.. och förhoppningsvis är jag inte den enda som blivit det. 

Det är inte så farligt som det låter. Dumpad. Det låter ju som värsta ödestigen man måste gå ensam och övergiven för att man inte är älskad mer. Men så är det såklart inte! Man blir dumpad, man är ledsen och efter ett tag kommer man oftast över det. Allt läker med tiden, som man säger. 

Det roliga när jag blev dumpad (egentligen är det inte roligt alls), är att jag trodde jag skulle dö. Jag menar det verkligen. Jag trodde mitt hjärta skulle stanna eller spricka, något liknande. Jag skulle aldrig komma över det, tänkte jag. Det tog ju extremt lång tid, överdrivet lång tid, för mig att göra det också. Men det berodde antagligen  på att jag alltid vill ha nåt att gnälla om för mig själv. Tiden går fortare då. 

Hur som helst. Det gjorde ont! Extremt ont. Jag satt i fosterställning på gångbanan och asbölade. Men jag kunde inte resa mig upp för det gjorde så fysiskt ont i bröstet. Gubben som kom mot mig vandrades med hunden, måste trott jag var en galning eller nåt, med tanke på hans tvärsnabba vändning direkt han såg (eller hörde) mig. Jag orkade till slut resa på mig.. jag kunde ju inte sitta på en blöt gångbana hela natten. Tackar gud för att vi bara bode fem min ifrån varann.
Min natt slutade i sängen, liggande i fosterställning, gråtande och förtvivlad med mamma. Det var första gången jag visade mina riktiga känslor för henne, och inte hittade på nå påhittat fjant till varför jag var ledsen som jag gjort så många gånger förr. Nej jag var ledsen och det gjorde ont.

Det gjorde ont hur länge som helst. Typ en, två veckor... Kändes som att värken i hjärtat inte skulle gå över. Nu på senare dagar har jag grubblat på varför man får så ont, när någon man tycker om så mycket lämnar en. Först blev jag facinerad över att psykiska smärtan kunde gå över till fysisk. Men sen funderade jag lite extra och kom fram till att det behöver inte vara så. Amtagligen är det så att när man bölar så mycket som jag gjorde, så blir det en extremt tung belastning på hjärtat av allt tryck från tårarna, som ska ut ur dessa små tårkanaler i ögonen. Dammen måste ju brista någon gång. Därav har man ett sprucket hjärta!

Det var väll allt jag tänkte säga. Typ dom där fyra sista meningarna. Alltså var hela inlägget egentligen meningslöst. Men nån stackars sate där ute kanske känner igen sig och orkar läsa det som inte har med saken att göra. 

Peace out!